Håsjö nya kyrka
Ur Birgitta Roséns "Håsjö nya kyrka"
Under 1800-talet ägde en förskjutning av bebyggelsen rum inom Håsjö socken. Den gamla 1600-talskyrkan vid Valla låg inte längre centalt i byg-den. 1877 byggdes en ny kyrka för den västra delen av socknen vid Väs-tanede nära Kälarne. Efter endast några årtionden brann dock den vita träkyrkan ned till grunden den fjärde söndagen i advent 1901. Bara några få inventarier kunde räddas vid branden, som innebar en stor ekonomisk förlust för församlingen. Det dröjde också till 1906, innan man kunde be-gära byggnadstillstånd för en ny träkyrka på den gamlas grund. Detta år vidtalades arkitekt A. E. Melander i Stockholm, som på hösten sände ritningar till en ny kyrka. Melander, som förut uppfört ett flertal kyrkor i nygotisk stil, har här i Håsjö skapat ett för Jämtland ny kyrkostil med röt-ter i gammal nordisk träarkitektur.
Strax efter sekelskiftet börjar en ny riktning göra sig gällande inom bygg-nadskulturen, den kallas ibland nyskandinavismen, Som namnet visar, vill man, inte minst i kyrkorna använda former som förekommit i nordisk arki-tektur i äldre tid. I denna nya stil blandas de olika elementen på ett friare sätt än under nygotiken. Här kan romanska rundformet förekomma sam-tidigt med gotiska spetsbågar. Man betonar nu också mer öppet de byggnadstekniska funktionerna, till exempel genom öppen takstol.
Den nya kyrkan i Håsjö med sin fristående klockstapel är ett tidigt exem-pel på denna byggnadsstil. Det kan nämnas, att Melander redan år 1904 gjort ett förslag till en liknande kyrka, nämligen en skiss till en ny kyrka i Östersund. Det finns några ord bevarade, som visar, hur medvetet arki-tekten ville, att kyrkan i Håsjö skulle ansluta sig till landskap och kultur i Jämtland. I ett brev skriver han: "Som själv varande jämtlänning blev jag högst angenämnt berörd vid mottagandet av uppdraget att upprätta skissritning till ny kyrka för Kälarne. Beträffande val af stil fanns för mig endast ett uppslag; nämligen med motiv från den medeltida pittoreska Jemtlandsstilen, hvilken med sina tilltalande klockstaplar sorgligt nog, under senare århundradena synbarligen föraktas" Man måste förmoda att arkitekten här haft den gamla kyrkan med sin berömda klockstapel i tank-arna, även om den ju inte härstammar från medeltiden.
1911 var kyrkan färdig, byggd i trä, tornlös och med fristående klocksta-pel. Byggmästare var O. P. Hellman i Östersund. Det är en treskeppig ba- silika med tvärskepp, utvändigt klädd med fjäll i mörkbrun färg med grönt kring dörrar och fönster. Klockstapeln, belägen söder om kyrkan , har samma färgsättning som denna.
De många rundbågade fönstren i långhuset gör kyrkans inre öppet och ljust. Den synliga , gulmålade takstolen och väggarna med stående furu-panel bidrager till det ljusa intrycket. Kyrkan har invändigt flackt sadeltak i långhuset och tredingstak i koret. Mellan mittskeppet och sidoskeppen går flacka rundbågar, burna av runda pelare. Fönsteromramningar samt dörrar är gulmålade, utom bågarna kring sidoskeppsfönstren som har en blågrå färg.
Denna färgsättning av interiören är inte den ursprungliga utan tillkom vid en omfattande restaurering av kyrkan 1962-1963. Den nya färgskalan komponerades då av konstnär Lennart Örnberg i Östersund. Arkitekt vid ombyggnaden var kyrkoarkitekt Lars Åkerlund, Stockholm. De öppna bänkraderna
har nu en blågrå färg medan de före restaureringen var gula. Även andra förändringar skedde i kyrkan 1962; läktaren utbyggdes och koret utvidgades åt öster. Därvid borttogs två runda fönster på östra korvägggen. Väggarna var före ombyggnaden klädde med vitlimmad bröstpanel och däröver pärlspånt i mönster. De enkla rundbågarna, som nu finns i koröppningen och över läktaren var förut klöverbladsformade.