Kälån
Enligt ansökan till Landshöfdinge Embetet i Jemtlands län den 12 septem-ber 1883 söktes tillstånd till flottning i Kälån. Sökande var en handlande C. O. Bohlin i Annedal, Bispgården. Bohlin var då ägare till stora skogsom-råden i gränstrakterna mellan Hällesjö, Håsjö och Fors socknar. Bohlin ville anlägga flottleden så nära Hällesjögränsen som möjligt och ned till Kälsjön och sedan vidare till Singsån som rinner mellan Håsjö och Ragunda.
Men några markägare med starrslåtter belägna inom det aktuella området sade ifrån att söder om Kälsjön skulle ingen flottled få förstöra deras slåtter. Starrslåttern låg ofta i anslutning till åar och bäckar. Blev vatten dämda och reglerade kunde slåttern bli förstörd och obrukbar.
Efter en syneförrättning som företogs av majoren och riddaren E. T. F. Nordbeck, byggmästaren J. A. Rissler, en ojävig nämndeman samt jäg-mästaren i orten, Ernst Herbert Constantin Ouchterlony, erhöll dock Bohlin tillståndet.
Det skulle anläggas en flottled mellan Stora Kälsjön och Singsån, medan Kälån söder om Kälsjön skulle förbli bäck. Efter att ha erhållit tillståndet vidtalade Bohlin ett antal andra intresserade skogsägare varefter en flottningsförening bildades. Kälaåns flottningsförening inkorporerades så småningom med Singsåns flottningsförening.
Det grävdes en 692 fot lång kanal mellan Stora och Lilla Kälsjöarna. Det lades ut flera hunda meter dubbelbommar samt ett par kilometer rännor. Dessutom grävdes, ränsades och breddades ån mellan rännorna. Till det-ta kom ett omfattande dammbyggnad i Stora Kälsjön. Att detta arbete kostade totalt 15191:-. Kanalen som var 692 fot lång, 40 fot bred upptill och 8 fot bred i botten fick arbetslaget dela på 133,51 kronor. Med en-bart spade och korp fick de verkligen göra rätt för pengarna.
Flottningen pågick mellan 20-talet fram till i början av 40-talet. Snart tog dock biltransporter över, då lutningen fram till Singsån var för dålig. Lasten gick sedan via Bredån och vidare uppför på skrå mot vägen till Håsjö.
På mig går ingen nöd
för jag har Wasa spisebröd
och vatten finns i överflöd
det räcker gott intill min död
De
här raderna har skrivits av Karl Mosell. Han föddes vid Kälsjön 1888-11-04. Knappt två månader senare dog hans far, dagsverkstorparen Johan Jansson Mosell. Hans mor Engla Brita Abrahamsdotter blev ensam med sex barn. Dt krävdes nog ett sinnelag av det slag som framgår av Karl´s dikt för att klara vedermödorna vid 1800-talets Kälsjön. Sentida bebyggare vid Kälsjön har materiellt mycket bättre, men bör stanna upp i tacksamhet över att en tid få fara väl av Kälsjöns vatten.
Kälsjöns vatten är rent och kallt, namnet kan tyckas väl motiverat. Sjön är djup, ca 20 meter har uppmätts. Den har dessutom tillflöden från ett antal kallkällor både i norr och söder. Namnet Kälsjön lär dock inte ha med kallt vatten att göra. Enligt Karl Englunds utredning betyder Käl, tidigare Kiähl, större sammanhängande skogsområde. Samma förled finns i Kälar-ne. Och nog är skogsområdena stora.
Kälsjön är nästan 200 hektar stor, vilket är svårt att tro. Men man kan ingenstans längs stränderna se mer än en del av sjöytan. Sjön ligger 297 meter över havet.
Bergen runt sjön är Stakaberget i norr, 395 möh, Lollberget i öster, 391 möh, Tempelberget i söder, 460 möh och Vontjärnsbergen i väster, 487 möh.
När torpen kring 1880 blev fler och barnkullarna växte uppstod behov av skola. Den första öppnades 1887 och fanns på Moselltorpet. 1898 stäng-des skolan på grund av dåliga lokaler. Kälsjöborna försökte få skolan öpp-nad igen, men fick avslag 1901. Det dröjde ända till 1915 innan verksam-heten kunde återupptas. Sandelin hade då ställt lokaler till förfogande. Från 1918 bedrevs undervisningen fyra månader vid Kälsjön och fyra må-nader i Fisksjön. Skolan i Kälsjön stängdes slutgiltigt 1928, då endast 2 barn återstod.
Till slut ytterligare avslutning ännu en dikt av filosofen Karl Mosell:
Vid Kälsjön har min vagga stått,
Där vill jag bo också.
Fast fattigdom som arv jag fått,
och ödets rika år förgått,
så trivs jag här ändå.